En bilds dolda historia
Ibland sägs det att ett kriterium på en bra bild är att den berättar en historia. Själv tycker jag det blir som bäst när historien åtminstone delvis skapas av betraktaren. Fantasin får mer utrymme och man vill återkomma till bilden för att underblåsa nya tankar om vad bilden berättar. Tänk på Mona Lisas leende. Utan att jämföra mig med Da Vinci i övrigt så försöker jag ibland ta den här typen av bilder när de erbjuds mig. Detta är en sådan bild.
Om du nu inte vet någonting om fotografens förhållande till motivet, så går det att fantisera en hel del kring den här bilden. Var är pojken? Vad gör han? Hur kom han dit? Heter han Alex? Eller väntar han på Alex? Osv, osv.
“Vilsen”, Billingen, Skövde
———————————————————————————–
The hidden story of an image
Sometime it’s said that a good image tells a story. Personally I believe that it’s best when the story is, at least in part, created by the viewer. Your own fantasy can roam more freely and you want to come back to explore new associations around the image. Remember Mona Lisa’s smile? Without any further comparison with Da Vinci, I try to take that type of pictures when they are offered to me. This is such an image.
If you don’t know anything about the photographers relation to the subject, you can fantasize quite a bit around this image. What is this place? What is he doing? How did he get there? Is his name Alex, or is he waiting for Alex? And so on, and so on.
“Lost”, Billingen, Skövde
